.

Har ni någonsin känt att hela världen rasar samman? Att det känns som att ni står där helt själva mitt i mörkret och faktiskt inte hittar en gnista ljus, att ni nästan har gett upp hoppet. Den känslan har jag haft. Att jag har stått där och väntat, väntat desperat efter det där miraklet någon gång ska inträffa.

Men ni anar inte att jag, Felicia Elander, har kanske fått världens finaste gåva. En hjälte som alltid har varit min fackla i mörkret. Som alltid har varit klippan i stormen. En syster som stått där med en öppen famn och med ett leende som säger du klarar allt.

En händelse som har betytt väldigt mycket är den gången då personen jag trodde var mitt allt plötsligt vände ryggen till och lämnade mig där helt uppgiven. Jag har aldrig känt mig så tom inom mig. Så ensam. Denna händelse är ett gott exempel på det som jag nämnde i början. Den där känslan av att hela världen rasar samman.  Men ensamhet var ingenting som existerade i det ögonblicket, för jag visste att min hjälte fanns där. Min syster fanns ju där. Och nu i efterhand kan jag säga att det är du som är mitt allt.

Att då ha henne vid min sida som säger Felicia, allt ordnar sig och att allt kommer bli bra är ingen vanlig känsla. Det är ett fåtal ord, men som är stora som stilla havet. Dom sätter sig rakt i hjärtat och får en att hitta den där styrkan.

I den stunden hon sa det visste jag, att jag aldrig kommer stå själv. Att hon alltid kommer finnas där för mig, såsom jag kommer finnas där för henne. För vad vore jag utan hennes andetag? Och Vad skulle vi göra utan varandra?

Som ni förstår så ser jag henne som ängel utan vingar. Och om jag ska vara helt ärlig så tror inte jag att det svenska språket kan förklara hur mycket hon betyder för mig eller hur stolt jag faktiskt är över at få vara hennes lillasyster. Trots att jag kanske inte alltid uppfyller de krav eller ideal på hur en bra lillasyster ska vara så vill jag att du ska veta hur tacksam jag är över att få vara en del av ditt liv.

För vi är ju som vanliga syskon, vi bråkar och säger saker vi endast menar för stunden.  Men vem gör inte det? Det skulle vara onaturligt att aldrig dela olika åsikter och det är i stunden när vi blir sams, det är då vi inser hur mycket vi älskar varandra.  För som vi alltid säger, always togheter and never apart. Maybe by distance but never by heart.